Från värmen direkt in i kylan
Nu har vi varit hemma i Sverige och Härjedalen drygt en vecka. Hemresan från Arlanda blev en lång och snöig historia. Vi tänkte på riktigt ta in på hotell efter vägen, vi var riktigt trötta efter en tidig morgon och flygresa. Efter händelsen i början av hösten kan jag inte längre pressa mig själv över gränserna på samma sätt. Det är bara att gilla läget på den och lyssna på kroppen. Vi tog oss hem iallafall, sakta men säkert, mil efter mil genom vinterlandskapet. Stundvis räknade jag kilometer.
Flygresa ja, alltså jag gillar verkligen inte att flyga. Men jag tar mig i kragen och gör det. Hur ska jag annars ta mig till värmen där jag mår mitt bästa jag? Även den här gången gick det ju bra. Tills vi skulle landa. Planet gick ner för landning och man kunde se marken och flygplatsbelysningen genom fönstret. Plötsligt drar piloten på igen och vi flyger vidare. Herregud, jag orkar inte.
I dessa oroliga tider vet man ju aldrig vad som kan hända vart man än är. När man sitter i ett flygplan helt utan kontroll allrahelst. Många tankar snurrade i huvudet ska ni veta. Är planet kapat? Har piloten självmordstankar? Har han blivit sjuk? Vart är vi? Vart ska vi? Har vi bränsle så det räcker? Vart är alla andra plan som är i luften runtomkring? Kommer vi att krocka? Kan landningsstället ha fastnat?
Där och då lovade jag mig själv att fan aldrig sätta mig på ett plan igen. Jag åker Tesla till Spanien nästa gång, till våren. Jag har aldrig blivit så lättad över att höra kaptenen tala. Det visade sig vara för mycket trafik på flygplatsen så vi kunde inte landa som planerat, det skulle ta ytterligare tio minuter innan vi var nere på marken. Kan dock inte släppa tanken riktigt, på varför vi överhuvudtaget gick ner för landning.
Vintern gjorde brutal entré här i Härjedalen i år. Vi följde snöovädret här hemma från Torrevieja och tänkte nog att det skulle smälta bort som det brukar. Men nej nej, temperaturen har inte varit över -20 en enda gång den senaste veckan. Snarare närmare -30. Det känns som att det är januari samtidigt som vi väntar på adventstiden.
Vi är vana att ha kallast uppmätta temperaturen i landet men inte så här tidigt. Har inget minne av att kylan kommit redan i mitten av november. Inte pappa heller och han har ju varit med 25 år längre än mig han. Den här veckan släppte iallafall extremkylan taget, tack och lov.
Adventsmyset har redan börjat här hos oss och julbaket är i full gång. Man får göra det bästa av allt när man inte kan röra sig hur som helst ute. Ser fram emot en mysig adventstid nu, den är på nåt sätt mer värdefull än själva julen, tycker jag.
Värm varandra, det känns som vintern kan bli lång.
Vi dröjer oss kvar lite i det spanska livet och veckans video blir en blandning av vardagen i Torrevieja.