Låt dig inte luras...
Vi skriver 2 december och våra flöden i sociala medier börjar fyllas av allehanda julstök och mys. Lätt hänt att känna sig underlägsen eller mindre värd om man inte har tid, lust eller ork, om man är i den sinnesstämningen. Låtom oss dock icke luras av en bild, vars baksida döljer en helt vanlig vardag, det vet ju alla. Ja, förhoppningsvis en hyfsat vanlig vardag, där snällhet råder.
Jag brukar välja att bli inspirerad av mitt flöde, får massor av idéer på exempelvis recept som jag kan sno rakt av eller modifiera så att det passar mig. Juletiden är en svår tid när man är sockerberoende, jag har accepterat att det är som det är med det. Många godsaker går att göra sockerfria med hjälp av andra sockerval som inte påverkar blodsockret. När det blir för mycket frestelser i flödet väljer jag att avstå och vilar från det en stund.
Men vad då? Lite kan du väl ta? Det kan väl inte göra något? Tar man bara lite av allt så funkar det ju...Jag skulle önska att alla tog sig en liten stund till att läsa på om sockerberoende innan de öppnar munnen och försöker berätta för en sockerberoende hur den ska leva sitt liv. Nej, det är inte livsviktigt eller självklart med en bulle till kaffet. Jag tycker faktiskt att en slät kopp är den godaste. Glad att jag kommit så långt.
Tiden efter covid har varit svajig och inte helt fri från socker. Den akuta tröttheten som fortfarande kommer över mig gör att jag automatiskt vill kompensera med sötsaker. Huvudet orkar liksom inte tänka rationellt. Jag provade att handla hem ett par chokladaskar när det var bra pris, tänkte att de kan få åka fram till jul. Det gick åt pipsvängen helt så de är uppätna nu. Märkligt ändå, många andra prylar glömmer jag bort vart jag lagt, även det efter coviden.
Uttrycket "gör om och gör rätt" gör sig påmint. I min värld handlar det inte om hur många chokladpraliner, där är det hur många askar. Nu har vi en ask kvar som jag tänkte ha som överraskning vid ett tillfälle framöver. Vi får se hur det går med det men där går väl ändå gränsen, eller?
Så vad vill jag säga med veckans blogg? Alla bilder har en baksida så tolka dem med sunt förnuft. Raderna om socker är för det första en vädjan om att sluta tjata och acceptera att din nybakade bulle eller kaka eller bakelse, eller vad det nu är du har bakat, inte är attraktiv nog. Eller det kanske den är men...ja, ni fattar. För det andra är det en bekännelse om att även fast jag oftast lever sockerfritt så faller jag ibland. Jag är dock lika mycket värd för det och det är du med.