Björnlandets nationalpark tur och retur över dagen

Planen var att den sjunde nationalparken skulle bli Skoleskogen i Höga kusten. Vi drog iväg tidigt för att hinna köra de 35 milen från Sveg under morgontimmarna.

Under tiden som vi körde började vi dock läsa andra besökares recensioner om de olika lederna. Både entré syd och entré nord verkade vara svåra att gå. Vi hade bestämt oss innan för att gå från norra entrén till Slåttdalsskrevan men nu började vi få kalla fötter. Dessutom hade det börja blåsa upp så det tog i rejält. Hmm…

Tydligt verkar vara att den västra entrén är den som bjuder på den bästa och finaste vandringen. Men sex kilometer enkel väg, alltså 1,2 mil tur och retur. Det skulle bli för tidskrävande att göra över dagen med all tid som går åt för film också. Det plus att blåsten hade kopplat greppet om Höga kusten den där dagen. Jag gillar verkligen inte att vistas ute när det blåser, inte Morgan heller. Så, vad gjorde vi då?

Jo, då fortsatte vi 12 mil till och hamnade istället i Björnlandets nationalpark i södra Lappland. Där blåste det för det första inte så mycket och för det andra så fanns det lite enklare leder att välja mellan.

Vi valde att gå Urskogsrundan på 2,6 km och gjorde en avstickare på totalt 1,4 km till Angsjökojan där det blev fikapaus. Vi träffade några trevliga människor där och det blev en trevlig pratstund i solen vid Angsjön. I kojan går det bra att övernatta om man skulle vilja.

Tillbaka på Urskogsrundan tog vi oss igenom en för oss annorlunda skog. 1000-åriga torra träd som reste sig upp mot himlen som ståtliga statyer, blandat med yngre träd i 500-årsåldern och neråt. Många träd hade lång slöjliknande lava på grenarna. Väldigt vackert när solen sipprade igenom grenarna. Jag har aldrig sett detta fenomen så tydlig och utbrett tidigare.

Ett helt blockhav passerade vi också mitt i skogen. Stora stenblock som låg som vågor på ett hav.

Urskogsrundan var lätt att ta sig fram på längs en väl upptrampad stig. Det blev en lagom vandring när man har 92 mil tur och retur till själva parken.

Vi får se om Björnlandets nationalpark blev den sista för i år eller om vi hinner med en till. Kanske en neråt södra Sverige lite längre fram i höst, när vi kommit hem från Spanien. Det beror lite på vädret och hur kalendern ser ut framöver.

Här nedan har ni en video från Björnlandets nationalpark i höstskrud.